Emma Axell, Lucas morsa helt enkelt!

Lucas har ju sagt mamma sedan i julas ungefär. Och jag tror att han vet att mamma = mig. Eftersom så fort han säger det, så kommer han till mig. Speciellt om jag står och pillar med något annat.
Då kryper han i räserfart mot mig och klättrar likt en apa i mina ben och skriker:
- Mama, mamma, mamamamamamma!
Och varje gång han är ledsen, arg eller frustrerad så ropar han efter mig.
Han är väldigt mammig av sig och det är väl gulligt i sig, men jag har börjat tröttna på att han bara ropar efter mig. Och aldrig efter Johan.

Så igår kväll satt jag och Johan och sa pappa hela tiden till honom. För nu tyckte vi att det var på tiden att han ska ropa efter oss båda ;) Meeeen han kunde inte säga det helt enkelt. "Baba" var väl det närmsta han kom :)

Men sen i morse klockan halv fem när han vaknade och tyckte det var dags att gå upp så sa han det, hah!
Efter att jag hade gett honom en flaska välling i hopp om att han skulle somna om, samt vart lite sträng mot honom så låg jag bara tillslut och ignorerade honom, för jag ville verkligen inte gå upp och leka då.
Så då låg han där i sängen och tjabbade på som bara den och pillade med sin nalle eller sin tutte.
När han hade tröttnat på det så skrek han på mig:
- Mamamam, mama, mamma!
Jag ignorerade och låtsades sova och då satte han sig upp och kollade efter JOhan och sa:
- Papa?!

Hahha, jag höll verkligen på att smälla av för att det var så gulligt!
Så då kunde jag inte annat än börja gosa och leka lite med honom. Som tack la han av en bajsblöja, så det var bara att gå upp och ta den och sen var det lagom att vinka av Johan innan han skulle iväg till jobbet. Direkt när jag la ner Lucas i sängen så somnade han igen och sen låg jag där, pigg utav bara fasen!


Papa och Lucas ligger i soffan och kollar på favoriten Babblarna <3