Emma Axell, Lucas morsa helt enkelt!

Är ta mig i röven nått av det värsta som finns!

Först ska man skriva ett riktigt sliskigt cv, sen ska man leta runt som en dåre efter något som man har "kvalifikationer" att söka till och sen ska man bara sitta och vänta på att någon hör av sig. Om nu någon ens gör det. Och får man väl en intervju så ska man vara nervös över hur man ska vara. Sig själv eller en rövslickare?!

Får man inte arbete sänker det ens självförtroende ner till graven och så måste man börja på ny kula igen.

Men visst.. Ibland har man ju tur och får något. Fast då kanske man inte ens vill ha det, utan tar det bara för att man måste. Men så är det ju i dagens läge I guess.

 

Fast sjävla sökandet är nog inte värst, utan det värsta är nog att säga det till folk när de frågar vad man arbetar med.

Eller när de frågar hur sökandet går. Då kollar de alltid på en med sådan ömkande blick att man känner sig sämst i hela världen.

 

Nä, hua. Jag har väl haft för lätt för mig eftersom min mamma alltid har haft kontakter så jag har fått jobb genom henne.

Känns som jag bara söker och söker, och jag vill liksom ha ett jobb till september så vi alla kan börja få en strukturerad vardag med jobb och dagis. Jag gillar att jobb och inte bara att gå runt hemma och dra liksom :)

 

Är bara lite trött på det här idag som ni märker ;)

 

MEN SKA DET VARA SÅ JÄVLA SVÅRT ATT HITTA ETT DELTIDSJOBB! ?

 

 

 

(P.S Det går bra för grabben på dagis iallafall)