Emma Axell, Lucas morsa helt enkelt!

Har suttit med detta blanka inlägget framför mig hur länge som helst nu.
Allt jag skriver låter dumt, suddar ut allt och försöker igen.
Men jag är helt tom inombords. Och chockad. Så chockad att jag inte kan göra något, varken gråta,skriva,äta eller sova.

Jag finner inga ord.
Det som har hänt är så obeskrivligt tragiskt att jag inte vet vart jag ska ta vägen.

Jag tänker så dig och det gör så ont i mitt hjärta att veta att du är borta.
Även om vi inte hade umgåtts på två år så gör det så ont i mig.
Varför just du, är den enda frågan man ställer sig!?

Jag har tänt ett ljus för dig i kväll, kollar på gamla bilder på oss ihop och tänker på dom minnena vi har skapat tillsammans.
Tänker på alla dina små egenskaper som jag fick ta del av när vi bodde i samma hus.
Underbara och roliga du!
Saknaden efter dig blir så påtaglig nu när man vet att man aldrig får träffa dig igen!

Fast mest ikväll så går alla mina tankar till din familj, din släkt och dina närmsta vänner.
Jag lider med er så otroligt mycket. Alla mina tankar och min kärlek går till er!