Never say never,
Ojdå.
Vet inte ens vad jag ska säga mer.
Önskar av hela mitt hjärta att min mormor levde nu så jag kunde fått åka hem till henne och hennes lilla lägenhet för att få prata av mig. För jag vet att hon skulle förstå och att hon skulle hjälpa mig med detta..
Förra lördagen var det exakt ett år sedan hon somnade in och förra söndagen var det exakt ett år sedan jag såg henne för sista gången i hela mitt liv. Hon är så saknad!
Särskilt vid ett sånt här tillfälle, när man vill prata av sig och bli ompysslad och känna sig liten igen.
Men men. Det löser saaaaj. Det gör det alltid!
Kommentarer
Trackback
