Hej då! :'(
Jag har skrivit om det här blogginlägget minst 5 gånger nu.
Det finns så mycket att skriva, men ändå kommer jag inte på nått bra..
Typiskt mig.
Min hemliga dröm som alkoliserad författare kommer nog aldrig slå in känner jag.
Fast att skriva om känslor, eller visa dom är visserligen inte min grej, har aldrig vart det.
Du ska veta att tårarna bara forsar ner från mina kinder och jag älskar verkligen dig, min allra första bästa och käraste vän.
Jag skulle göra vad som helst för att du skulle stanna kvar här!
Känns redan tomt utan dig, ingenting kommer någonsin att bli sig likt känner jag.
Visst vänjer man sig med tiden.
Men det kommer ändå kännas fel tror jag. Du har ändå funnits vid min sidan så länge jag kan minnas typ :)
USCH!
Nej nu kan jag inte skriva mer, blir för känsligt för mig.
Jag saknar dig redan min fru <3
Kommer aldrig glömma våran första fylla tillsammans på Humla öl och sangria som vi fick av Carro.
Haha, då var vi inte allt för gamla :)
Enklaste sättet att förklara hur det känns för mig just nu:
It's like forgetting the words to your favorite song.
You can't believe it; you were always singing along.
It was so easy and the words so sweet.
You can't remember; you try to move your feet.
It was so easy and the words so sweet.
You can't remember; you try to feel the beat...
