The worst day of my life was when you died ,
Idag klockan 16.47 är det exakt 1 år sedan jag sa Hej då till dig..
Kommer ihåg den här dagen så jävla väl, en av dom värsta dagarna i mitt liv.
Du stod där i trappan lika glad som vanligt och anade ingenting, anade inte att det var den sista dagen i ditt liv.
Du fick massa pussar och kramar och jag berättade hur mycket jag älskar dig och hur mycket du betydde för mig.
Sedan sa jag "Hej då, Baldiiir, älskar dig!" och så stängde jag dörren och började att gå och gå och gå..
Gick runt sjön, ut i skogen och tillsist till kärleksudden, dit vi brukade gå på sommrarna och leka. Leka med alla kottar som fanns på marken och alla pinnar som jag kastade ut i sjön, men som du inte vågade hämta.
Dit gick jag och satte mig och tänkte på alla dagar som jag hade fått tillbringa med dig.
Jag grät så mycket att det slutade komma tårar. Jag satt där säkert i två timmar och bara tänkte på dig och grät. Jag tänkte inte ens på att jag frös, var ju minus grader ute och hela sjön låg under ett tjockt istäcke.
Men den smärtan jag kände i mitt hjärta just då bedövade alla mina andra känslor.
Jag uppskattar så himla mycket att Farfar var vid din sida när du tog ditt sista andetag, för jag hade aldrig klarat det!
Jag tror inte det finns en enda människa i hela världen som förstår hur mycket du egentligen betydde för mig.
Du var verkligen mitt allt! Har aldrig älskat något så mycket som jag älskade dig.
Du var min bebis och framför allt - min bästa vän.
Var jag glad, då var du glad. Var jag ledsen, då tröstade du mig genom att lägga dig nära mig och titta och pussa på mig. Var jag arg så höll du dig undan så jag fick lugna ner mig.
Du kände verkligen mig och visste hur jag ville ha det.
Du förstår inte hur många gånger jag har tänkt på vad jag kunde ha gjort bättre och hur många gånger jag har lagt all skuld på mig. Jag gör det faktiskt än idag.
Det är säkert fel, men jag kan inte hjälpa det!
Jag såg nog inte dig som bara en hund. Jag såg dig som en individ med samma känslor som en människa.
Kan inte fatta att jag fortfarande tänker på dig varje dag och att det gör ont i mitt hjärta när jag tänker på dig, trots att det är ett år sedan du försvann och trots att jag har en ny liten kille i mitt liv som jag älskar.
Jag fattar verkligen inte varför?
Kan inte heller förstå varför jag ens skriver ett blogginlägg till dig.
Eftersom jag vet att du aldrig skulle kunna läsa det, så puckad är jag inte gott folk :)
Men det känns på något sätt som att du hör mina tankar.
Har kollat på massa videor och bilder på dig i natt.
Usch, har gråtit så jag har ont i huvudet.
Tänk vad underbart det hade vart om du var frisk och du hade fortfarande bott hos oss.
Du hade älskat Harry lika mycket som jag och han hade älskat dig lika mycket som vi gjorde! :)
Men nu gör du inte det och du kommer aldrig att göra det.
Jag fick hem dig av en anledning och du dog av en anledning, det var meningen att allt det här skulle hända.
Jag vet det.
Men du var verkligen speciell och det kan nog alla intyga som träffade dig!
Du lämnade ingen oberörd. Särskilt inte mig!
Kommer alltid att älska dig och du kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta!
Min älskade Balder <3
Du & ditt pipben :) Puss brushan<3 Döda isen :)
Jag,Becha & Du på Min älskade prins <3 Min bamsebjörn <3
internatet <3
Kommer ihåg den här dagen så jävla väl, en av dom värsta dagarna i mitt liv.
Du stod där i trappan lika glad som vanligt och anade ingenting, anade inte att det var den sista dagen i ditt liv.
Du fick massa pussar och kramar och jag berättade hur mycket jag älskar dig och hur mycket du betydde för mig.
Sedan sa jag "Hej då, Baldiiir, älskar dig!" och så stängde jag dörren och började att gå och gå och gå..
Gick runt sjön, ut i skogen och tillsist till kärleksudden, dit vi brukade gå på sommrarna och leka. Leka med alla kottar som fanns på marken och alla pinnar som jag kastade ut i sjön, men som du inte vågade hämta.
Dit gick jag och satte mig och tänkte på alla dagar som jag hade fått tillbringa med dig.
Jag grät så mycket att det slutade komma tårar. Jag satt där säkert i två timmar och bara tänkte på dig och grät. Jag tänkte inte ens på att jag frös, var ju minus grader ute och hela sjön låg under ett tjockt istäcke.
Men den smärtan jag kände i mitt hjärta just då bedövade alla mina andra känslor.
Jag uppskattar så himla mycket att Farfar var vid din sida när du tog ditt sista andetag, för jag hade aldrig klarat det!
Jag tror inte det finns en enda människa i hela världen som förstår hur mycket du egentligen betydde för mig.
Du var verkligen mitt allt! Har aldrig älskat något så mycket som jag älskade dig.
Du var min bebis och framför allt - min bästa vän.
Var jag glad, då var du glad. Var jag ledsen, då tröstade du mig genom att lägga dig nära mig och titta och pussa på mig. Var jag arg så höll du dig undan så jag fick lugna ner mig.
Du kände verkligen mig och visste hur jag ville ha det.
Du förstår inte hur många gånger jag har tänkt på vad jag kunde ha gjort bättre och hur många gånger jag har lagt all skuld på mig. Jag gör det faktiskt än idag.
Det är säkert fel, men jag kan inte hjälpa det!
Jag såg nog inte dig som bara en hund. Jag såg dig som en individ med samma känslor som en människa.
Kan inte fatta att jag fortfarande tänker på dig varje dag och att det gör ont i mitt hjärta när jag tänker på dig, trots att det är ett år sedan du försvann och trots att jag har en ny liten kille i mitt liv som jag älskar.
Jag fattar verkligen inte varför?
Kan inte heller förstå varför jag ens skriver ett blogginlägg till dig.
Eftersom jag vet att du aldrig skulle kunna läsa det, så puckad är jag inte gott folk :)
Men det känns på något sätt som att du hör mina tankar.
Har kollat på massa videor och bilder på dig i natt.
Usch, har gråtit så jag har ont i huvudet.
Tänk vad underbart det hade vart om du var frisk och du hade fortfarande bott hos oss.
Du hade älskat Harry lika mycket som jag och han hade älskat dig lika mycket som vi gjorde! :)
Men nu gör du inte det och du kommer aldrig att göra det.
Jag fick hem dig av en anledning och du dog av en anledning, det var meningen att allt det här skulle hända.
Jag vet det.
Men du var verkligen speciell och det kan nog alla intyga som träffade dig!
Du lämnade ingen oberörd. Särskilt inte mig!
Kommer alltid att älska dig och du kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta!
Min älskade Balder <3
Du & ditt pipben :) Puss brushan<3 Döda isen :)
Jag,Becha & Du på Min älskade prins <3 Min bamsebjörn <3
internatet <3
Kommentarer
Trackback
