What's the point?

Jag vet inte varför, men jag känner en sådan djup besvikelse..
Har jag rätt att känna så eller är jag bara barnslig?

Dom säger att kärleken är blind, men jag anser bara att den är jävligt efterbliven!
Missförstå mig inte, jag är jätteglad över att du har hittat någon!
Det är inte alla som hittar någon som dom verkligen älskar, jag tror det är jävligt sällsynt egentligen..

Men fråga dig själv :
Är denna personen värd allt det du ger den?
Kommer du få tillbaka lika mycket från den som du ger?
Är denna person värd att offra ditt liv, din framtid, din familj och dina vänner för?
Glöm inte att jag alltid har sett dig som min familj mer än som en vän.
Men är detta slutet på våran vännskap?

Är det dags för mig att sluta hoppas på att det kommer bli som det en gång var?
Jag är orolig, dom såkallade "oddsen" känns ju inte så bra. Varken för din eller vår skull.
Från att umgås nästan varje dag i flera års tid till att bara höras av via internet och telefon, det känns inte så jävla bra faktiskt..
Jag försöker förstå dig och sätta mig in i din situation - tro mig jag försöker verkligen!
Men du måste försöka förstå mig också. Tänk dig in i min situation.
Du måste förstå min oro och besvikelse..

Det kanske gör dig arg för att jag skriver såhär öppet om detta i min blogg.
Men det känns som det är det ända sättet för mig att nå dig.


Och du..
"Keep in mind"
jag saknar dig!

Dagens låt: Barbapapa - Terra wuzza <----- :)

/ emma

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0