Emma Axell, Lucas morsa helt enkelt!

Min lediga dag, den har fan inte vart bra.
Jag har verkligen försökt att njuta av den så mycket som möjligt. Men det har verkligen vart omöjligt.
Man måste ju passa på att njuta och varva ner, men nejdå. Bara massa tankar som har snurrat som en tornado i skallen. Har även kännt mig så jävla oinspirerad till allt.
Inget har lockat helt enkelt.
Har försökt fördriva tiden så mycket som möjligt fast på ett lugnt sätt. Har blivit massa plock, disk och tvättning här hemma och sedan har jag fördrivit tiden med att kolla på 3 avsnitt av Djursjukhuset med Klara Zimmergren som programledare. Hon har fan bara varit den ända höjdpunkten under hela dagen. För hon verkar ha lika många sjuka tankar och idéer som jag, fast hon kan förmedla dom på ett så mycket roligare sätt! :)
Sen har jag lagat mat med, den blev visserligen god. Men jag kunde inte njuta av den för det kändes så jävla meningslöst att äta.

Jag vet inte om det är den årliga höstdepressionen som har börjat göra sig påmind, men allt känns bara så jävla jobbigt och meningslöst just nu.
Jag är sorlig och tråkig och jag tänker sitta och tycka synd om mig själv.
För just nu känns inget bra. Jag gillar inte mitt liv för tillfället helt enkelt.
Jag vet att det finns många som har det så mycket sämre än mig. Men nu tycker jag synd om mig och jag är inte lycklig, okej!
Som vanligt syns inget på utsidan och jag är same old emma! Och jag gör mitt yttersta för att behaga alla andra och skiter i mig själv. Så länge alla andra är nöjda och glada så är det bra. Men egentligen, om jag ska vara helt ärlig så känner jag mig så jävla ensam, liten och hjälplös och skulle verkligen uppskatta lite omtanke som bara är ämnad för mig. Men tja, man kan ju inte få allt man vill ha. Och folk har  faktiskt sina egna liv och sig själva att tänka på! :)

Haha, nu när jag läser det här tycker jag att jag låter så jävla tragisk och patetisk som skriver det här.
Men det är ju faktiskt så jag känner, eller tjae 100 gånger värre kanske. Så det är därför jag bannemig ska publicera detta inlägget.

Förövrigt  så har jag glömt att skriva att jag är förvirrad till max också. Jag vet inte vad jag vill.
Och jag vill inte ta ett beslut som jag kommer att ångra sedan, när allt är försent.
Visst, jag lever bara en gång. Men jag vet inte om jag vågar att ta det steget, för jag verkligen ingen aning om hur det skulle sluta? Det skulle kunna bli bra men det skulle även kunna bli för-jävla-dåligt.
Så än så länge är jag feg och stannar kvar i det trygga med alla dessa tankar om vad som skulle vara bra för mig och inte.

Äsch.
Every rose has its thorn I guess!

Over and out!
/ emma