It's not what you say, it's how you say it...
Tjena köttfärs!
Haft en galet rolig dag idag faktiskt..Dagen började med att jag skulle upp klockan tidigt för att gå en mil med Jonna, men så vart inte fallet. Sov till 11.02, gick upp och sen tränade jag hemma istället.
Sen fixade jag mig i ordning, for till Jonna och sen for vi till Jönköping. Vi skulle träffa Dave the americanooo. Han är musiker och han och Jonna skulle kolla upp några låtar som dom ska framföra tillsammans.
Innan vi träffade honom drog vi en korv på Sibylla och då satt den värsta gamla gubben där som började prata med oss, självklart! Han ville veta om han hade fått färg i ansiktet och påpeka att han gillade gurkmajonäs. Sen drog han upp tröjan och visade hela sin stora,håriga och äckliga mage för att visa att han minsan hade fått färg där.
Jonna skrattade som en jävla hyena och fick sitta där och försöka knipa ihop skrattet så gott det gick, men det var svårt kan jag lova er! Det ska tilläggas att han upprepade samma frågor minst 12 gånger, minst!
När vi väl lyckats att komma där i från så gick vi och träffade Dave, hur rolig kille som helst faktiskt, speciell, men rolig ^^
Vi följde med honom till Ica Maxi och handlade mat och sådär. Sen lärde han oss ett knep som man ska göra om man ser att han har en lång kö framför sig också. Smart faktiskt! ;)
Sen så orkade vi inte vara i stan mer så Dave fick skjutsa oss i sin saab som inte hade fungerande back (så han fick putta ut den från parkeringen, jag dog av skratt då) till stationen så jag och Jonna kunde ta bussen hem.
Sen kom jag hem och hamnade här... Undra vad som hända skall imorgon?
Satt och fundera på hur svårt det egentligen ska vara att bara kunna glömma vissa personer.
När man precis är påväg att "gå vidare" eller vad man ska säga, då jäklar ska dom höra av sig och vara gulliga igen!
Och så POFF, börjar man tänka på den personen igen och så börjar allt om igen. Ond cirkel det där.
Vad fan har dom nån jäkla radar eller nått;
"Jaa, nu börjar hon glömma mig och håller på att gå vidare, då är det dags att jag lägger in några super moves så att hon blir fast igen!".
Eller hur fan lyckas dom att alltid tajma precis rätt tillfälle att förstöra eller vad man ska säga?
Bra fråga som man aldrig lär få svar på...
Eller det kanske bara är jag som drabbas av sånt där? Kanske utsätter det för mig själv på nått undermedvetet sätt?
Äh, jag vetefan...
HAKUNA MATATA! Är det lika bra att säga att säga i sådanna situationer, världens bästa motto! ^^.
Hmm.. Ska nog gå och sätta på film och somna till den :) Mys.
Kvällens låt: Picture - Sheryl Crow + Kid Rock <----
Over and out!
/ Emma - your rock 'n' roll doll
Haft en galet rolig dag idag faktiskt..Dagen började med att jag skulle upp klockan tidigt för att gå en mil med Jonna, men så vart inte fallet. Sov till 11.02, gick upp och sen tränade jag hemma istället.
Sen fixade jag mig i ordning, for till Jonna och sen for vi till Jönköping. Vi skulle träffa Dave the americanooo. Han är musiker och han och Jonna skulle kolla upp några låtar som dom ska framföra tillsammans.
Innan vi träffade honom drog vi en korv på Sibylla och då satt den värsta gamla gubben där som började prata med oss, självklart! Han ville veta om han hade fått färg i ansiktet och påpeka att han gillade gurkmajonäs. Sen drog han upp tröjan och visade hela sin stora,håriga och äckliga mage för att visa att han minsan hade fått färg där.
Jonna skrattade som en jävla hyena och fick sitta där och försöka knipa ihop skrattet så gott det gick, men det var svårt kan jag lova er! Det ska tilläggas att han upprepade samma frågor minst 12 gånger, minst!
När vi väl lyckats att komma där i från så gick vi och träffade Dave, hur rolig kille som helst faktiskt, speciell, men rolig ^^
Vi följde med honom till Ica Maxi och handlade mat och sådär. Sen lärde han oss ett knep som man ska göra om man ser att han har en lång kö framför sig också. Smart faktiskt! ;)
Sen så orkade vi inte vara i stan mer så Dave fick skjutsa oss i sin saab som inte hade fungerande back (så han fick putta ut den från parkeringen, jag dog av skratt då) till stationen så jag och Jonna kunde ta bussen hem.
Sen kom jag hem och hamnade här... Undra vad som hända skall imorgon?
Satt och fundera på hur svårt det egentligen ska vara att bara kunna glömma vissa personer.
När man precis är påväg att "gå vidare" eller vad man ska säga, då jäklar ska dom höra av sig och vara gulliga igen!
Och så POFF, börjar man tänka på den personen igen och så börjar allt om igen. Ond cirkel det där.
Vad fan har dom nån jäkla radar eller nått;
"Jaa, nu börjar hon glömma mig och håller på att gå vidare, då är det dags att jag lägger in några super moves så att hon blir fast igen!".
Eller hur fan lyckas dom att alltid tajma precis rätt tillfälle att förstöra eller vad man ska säga?
Bra fråga som man aldrig lär få svar på...
Eller det kanske bara är jag som drabbas av sånt där? Kanske utsätter det för mig själv på nått undermedvetet sätt?
Äh, jag vetefan...
HAKUNA MATATA! Är det lika bra att säga att säga i sådanna situationer, världens bästa motto! ^^.
Hmm.. Ska nog gå och sätta på film och somna till den :) Mys.
Kvällens låt: Picture - Sheryl Crow + Kid Rock <----
Over and out!
/ Emma - your rock 'n' roll doll
Kommentarer
Trackback
