Farväl min älskade
Aldrig har jag älskat någon som dig, du har verkligen vart det bästa som någonsin har hänt mig!
Jag minns allt så glasklart, den dagen jag hittade dig på blocket - ni var 7 valpar sammanlagt men jag hade bara ögon för dig direkt! Den lillabruna med den vita svanstippen, jag blev verkligen kär!
Jag mejlade uppfödaren nästan direkt och du var inte tingad, så jag ringde och tingade honom,lilla Birk som han hette.
3 veckor senare hämtade jag honom, har aldrig varit så nervös eller full av förväntan som jag var då.
Direkt när jag fick ta upp och hålla honom i min famn fylldes hela min kropp av lycka - han var min!
Dom första dagarna kunde jag inte ens sluta titta på honom, han var så fin, så perfekt!
Men det kommer han alltid att vara - föralltid!
Balder har betytt så otroligt mycket för mig, jag kan inte beskriva det i ord, så jag vet att ingen förstår..
Han gav verkligen mitt liv en mening.
Jag vet inte hur jag ska klara av ett liv utan honom. Jag vet att jag skulle förlora honom en dag, men inte såhär snart!
Känns så overkligt att jag aldrig kommer att få se honom igen, min älskade Balder.
Det gör så jävla ont!
När Mamma ringde onsdags, så satt jag i bibblan med några klasskompisar och skojade och hade det kul, vi hade mikrobiologi, sååå vi gjorde det bästa av situationen liksom.
Jag såg att det ringde och gick ifrån lite för jag hade ingen sänding
-Jaa, hallå!
-Hej..
-Jag eller Farfar..kommer och hämtar Balder idag..
- Vaa?!
- Imorgon klockan 17.10, så ska han så somna in..
Sen la jag nog bara på, blev så jävla yr och de kändes som jag fick ett knivhugg i magen..
Jag sprang in i bibblan och tog alla mina saker och sa med gråten i halsen att dom skulle säga till vår lärare i historian att jag inte kunde komma..
En tjej frågade "Men emma hur äre?"
Jag svarade inte, utan gick bara där ifrån jävligt snabbt..
Jag kämpade för att hålla emot tårarna, det gick så många i koridoren..
Sedan kände jag hur någon tog tag i min axel, det var Josef. Han frågade vad det var som hade hänt och jag försökte verkligen gå därifrån, ville inte gråta inför honom..
Men han höll bara kvar mig och kramade mig jättehårt och då brast det!
Det ända jag fick fram var Balder. Och då fattade han.
Han följde med mig ner till hundstallet för att säga hejdå till Balder och så försökte han trösta mig så mycket som möjligt och det är jag jätte tacksam över!
Sen ville jag vara ifred med Balder och tog en långpromenad i skogen med honom och det var faktiskt kul!
Jag ramlade två gånger, blev så jääävla geggig och blöt och fick skit ont i ryggen, så jag började skratta åt allt elände och Balder ställde sig jämte och bara log, sådär som bara han kan göra :)
Sen när vi kom in från promenaden så packade jag ihop alla hans saker i en påse, så jag slipper se dom när jag kommer tillbaka. Efter det så kom Morsan och Lillsyrran och hämtade oss, så fick Becha säga Hej då till honom med.
När vi kom hem så fick mamma ringa till min lärare och berätta läget,så hon vet varför jag inte kommer komma resten av veckan och sådär och Mamma sa att hon var väldigt förstående.
Cirka 10 minuter senare fick jag ett jätte fint sms av henne, blev verkligen så rörd av det!
Känns bra att hon förstår.
Igår var jag bara hemma med honom hela dagen, jag var precis som vanligt så han inte skulle bli fundersam eller nått.
Vi var ute och gick i skogen och kastade pinnar och hade det kul, sen låg vi i sängen och mös och kollade på film och sen så gick jag ut med både Balder och Dino så dom fick leka en sista gång i skogen.Och dom hade det lika kul som vanligt :)
Det jobbigaste var att säga Hej då, pussa dig, krama dig en sista gång.
Jag gick hemifrån vid 17, så jag slapp se när Farfar kom och hämtade honom. Gick och satte mig vid kärleksudden och grät, vilket var en rätt dum idé för påvägen dit ser man kliniken...
Jag var ute i en och en halv timme innan jag gick hem och de var helt tomt och tyst - helt jävla dött..
Så jag la mig i min säng, satte på högmusik och grät.
Klarade inte av att vara hemma, så jag gick till Jonna, ville glömma bort allt. Och det lyckades jag med, vi blev rätt wasted båda två, så vi skrattade och pratade om allt utan Balder,och de skönaste av allt - jag somnade på 2 minuter och sov hela natten. Så jag grät inte under hela tiden när jag var hos Jonna, vilket var duktigt av mig!
Dessvärre drömde jag om Balder, det var jobbigt som fan.
Idag när jag gick hem grät jag hela hemvägen, grät när jag duschade och jag gråter nu.
Jag verkligen inte fatta att han är borta!
Jag kommer aldrig mer få se honom, känns så jävla ofattbart!
Han lös verkligen upp hela min vardag, han gjorde mig glad även hur ledsen jag än var.
Han var så söt och dum, fast jävligt smart med!
Och hans leende - det var oslagbart!
Jag kommer aldrig kunna glömma Balder! Jag kommer alltid älska honom!
Min Balder, min bebis, min balle, min baldrick, min knudis <3
Vill tacka mina vänner som har skickat fina sms och ringt och brytt sig om mig, ni är verkligen guldvärda!
Ikväll ska jag ut och dricka med Jonna. Klarar inte av att vara hemma, det är så tomt.
Vissa tycker det är en dålig idé, tex Mamma, men detta funkar för mig. Annars gråter jag bara skiten ur mig och de orkar jag inte.
Det jobbigaste idag kommer dock bli att komma hem inatt och inte ha Balder som kommer och möter mig och käkar fyllekvällsmat med mig. Och sen ligga och mysa med mig i sängen innan vi båda somnar. Så som vi alltid har gjort annars..
Plus imorgon bitti har jag ingen anledning till att gå upp heller, innan gick jag upp för att gå ut med Balder och ge honom mat. Visst det kunde ta sin lilla tid ibland, men jag gick upp och det var tack vare han! Han gjorde mina dagar även när jag var bakis!
Älskade Balder - kom tillbaka!
Första dagen tillsammans :)
Första bilden jag såg på honom, inte konstigt att jag vart förälskad :)
Första dagen han skulle följa med till skolan :)
Sötnos!
Fatta vad liten har var! :)
Alltid med ett leende på läpparna - nått jag aldrig kommer att glömma :)
Aaaw
JAG KOMMER ALLTID ÄLSKA DIG!
Jag minns allt så glasklart, den dagen jag hittade dig på blocket - ni var 7 valpar sammanlagt men jag hade bara ögon för dig direkt! Den lillabruna med den vita svanstippen, jag blev verkligen kär!
Jag mejlade uppfödaren nästan direkt och du var inte tingad, så jag ringde och tingade honom,lilla Birk som han hette.
3 veckor senare hämtade jag honom, har aldrig varit så nervös eller full av förväntan som jag var då.
Direkt när jag fick ta upp och hålla honom i min famn fylldes hela min kropp av lycka - han var min!
Dom första dagarna kunde jag inte ens sluta titta på honom, han var så fin, så perfekt!
Men det kommer han alltid att vara - föralltid!
Balder har betytt så otroligt mycket för mig, jag kan inte beskriva det i ord, så jag vet att ingen förstår..
Han gav verkligen mitt liv en mening.
Jag vet inte hur jag ska klara av ett liv utan honom. Jag vet att jag skulle förlora honom en dag, men inte såhär snart!
Känns så overkligt att jag aldrig kommer att få se honom igen, min älskade Balder.
Det gör så jävla ont!
När Mamma ringde onsdags, så satt jag i bibblan med några klasskompisar och skojade och hade det kul, vi hade mikrobiologi, sååå vi gjorde det bästa av situationen liksom.
Jag såg att det ringde och gick ifrån lite för jag hade ingen sänding
-Jaa, hallå!
-Hej..
-Jag eller Farfar..kommer och hämtar Balder idag..
- Vaa?!
- Imorgon klockan 17.10, så ska han så somna in..
Sen la jag nog bara på, blev så jävla yr och de kändes som jag fick ett knivhugg i magen..
Jag sprang in i bibblan och tog alla mina saker och sa med gråten i halsen att dom skulle säga till vår lärare i historian att jag inte kunde komma..
En tjej frågade "Men emma hur äre?"
Jag svarade inte, utan gick bara där ifrån jävligt snabbt..
Jag kämpade för att hålla emot tårarna, det gick så många i koridoren..
Sedan kände jag hur någon tog tag i min axel, det var Josef. Han frågade vad det var som hade hänt och jag försökte verkligen gå därifrån, ville inte gråta inför honom..
Men han höll bara kvar mig och kramade mig jättehårt och då brast det!
Det ända jag fick fram var Balder. Och då fattade han.
Han följde med mig ner till hundstallet för att säga hejdå till Balder och så försökte han trösta mig så mycket som möjligt och det är jag jätte tacksam över!
Sen ville jag vara ifred med Balder och tog en långpromenad i skogen med honom och det var faktiskt kul!
Jag ramlade två gånger, blev så jääävla geggig och blöt och fick skit ont i ryggen, så jag började skratta åt allt elände och Balder ställde sig jämte och bara log, sådär som bara han kan göra :)
Sen när vi kom in från promenaden så packade jag ihop alla hans saker i en påse, så jag slipper se dom när jag kommer tillbaka. Efter det så kom Morsan och Lillsyrran och hämtade oss, så fick Becha säga Hej då till honom med.
När vi kom hem så fick mamma ringa till min lärare och berätta läget,så hon vet varför jag inte kommer komma resten av veckan och sådär och Mamma sa att hon var väldigt förstående.
Cirka 10 minuter senare fick jag ett jätte fint sms av henne, blev verkligen så rörd av det!
Känns bra att hon förstår.
Igår var jag bara hemma med honom hela dagen, jag var precis som vanligt så han inte skulle bli fundersam eller nått.
Vi var ute och gick i skogen och kastade pinnar och hade det kul, sen låg vi i sängen och mös och kollade på film och sen så gick jag ut med både Balder och Dino så dom fick leka en sista gång i skogen.Och dom hade det lika kul som vanligt :)
Det jobbigaste var att säga Hej då, pussa dig, krama dig en sista gång.
Jag gick hemifrån vid 17, så jag slapp se när Farfar kom och hämtade honom. Gick och satte mig vid kärleksudden och grät, vilket var en rätt dum idé för påvägen dit ser man kliniken...
Jag var ute i en och en halv timme innan jag gick hem och de var helt tomt och tyst - helt jävla dött..
Så jag la mig i min säng, satte på högmusik och grät.
Klarade inte av att vara hemma, så jag gick till Jonna, ville glömma bort allt. Och det lyckades jag med, vi blev rätt wasted båda två, så vi skrattade och pratade om allt utan Balder,och de skönaste av allt - jag somnade på 2 minuter och sov hela natten. Så jag grät inte under hela tiden när jag var hos Jonna, vilket var duktigt av mig!
Dessvärre drömde jag om Balder, det var jobbigt som fan.
Idag när jag gick hem grät jag hela hemvägen, grät när jag duschade och jag gråter nu.
Jag verkligen inte fatta att han är borta!
Jag kommer aldrig mer få se honom, känns så jävla ofattbart!
Han lös verkligen upp hela min vardag, han gjorde mig glad även hur ledsen jag än var.
Han var så söt och dum, fast jävligt smart med!
Och hans leende - det var oslagbart!
Jag kommer aldrig kunna glömma Balder! Jag kommer alltid älska honom!
Min Balder, min bebis, min balle, min baldrick, min knudis <3
Vill tacka mina vänner som har skickat fina sms och ringt och brytt sig om mig, ni är verkligen guldvärda!
Ikväll ska jag ut och dricka med Jonna. Klarar inte av att vara hemma, det är så tomt.
Vissa tycker det är en dålig idé, tex Mamma, men detta funkar för mig. Annars gråter jag bara skiten ur mig och de orkar jag inte.
Det jobbigaste idag kommer dock bli att komma hem inatt och inte ha Balder som kommer och möter mig och käkar fyllekvällsmat med mig. Och sen ligga och mysa med mig i sängen innan vi båda somnar. Så som vi alltid har gjort annars..
Plus imorgon bitti har jag ingen anledning till att gå upp heller, innan gick jag upp för att gå ut med Balder och ge honom mat. Visst det kunde ta sin lilla tid ibland, men jag gick upp och det var tack vare han! Han gjorde mina dagar även när jag var bakis!
Älskade Balder - kom tillbaka!
Första dagen tillsammans :)
Första bilden jag såg på honom, inte konstigt att jag vart förälskad :)
Första dagen han skulle följa med till skolan :)
Sötnos!
Fatta vad liten har var! :)
Alltid med ett leende på läpparna - nått jag aldrig kommer att glömma :)
Aaaw
JAG KOMMER ALLTID ÄLSKA DIG!
Kommentarer
Trackback
