Emma Axell, Lucas morsa helt enkelt!

Oj, se där. Jag, Emma Marie Anita Axell i shit lake city , har ännu en gång skaffat en meningslös blogg. Jag vet faktiskt inte varför jag gjorde det, det bara blev så helt enkelt.
Men denna gången ska jag försöka orka med att skriva i den, och skriva lite mer om vad jag tycker och jag tänker istället för att bara skriva om vad jag gör om dagarna.
Kanske lite roligare att läsa om någon annans tankar än någons liv.
Jag vill ju hellre veta vad någon tycker om miljön och tatueringar tillexempel än läsa om vad den har köpt för toapapper eller hur trevligt den hade med sina vänner då och då.


Men men, har suttit och lyssnat på Coldplays nya album, Viva la vida i kväll. Helt okej faktiskt. Fastnade direkt för "Violet Hill " , den som spelas på reklamen hela tiden, ni vet? Älskar refrängen, det får en att tänka till. Eller jag gör det iallafall.
För det är ju oftast så, om jag nu ska syfta på refrängen på låten, om man verkligen gillar någon, så vågar man ju inte att säga till eller visa det direkt. Fast det behöver ju inte handla just om att man gillar någon, utan det kan ju lika gärna vara så att det kanske är nått man ogillar hos en vän eller sin partner, eller det är bara något man verkligen vill säga, men inte vet hur man ska klämma fram det helt enkelt.
Man är ju verkligen så feg. Eller alla är ju inte det, men jag är det oftast iallafall.Det kan jag med gott samvete erkänna. Och det tror jag de flesta kan göra med.
 Hur många gånger har man verkligen velat säga till någon, "Jag gillar dig!" "Jag tycker du beter den svinigt mot mig."  "Kan du sluta bajsa med öppen toadörr?" och så vidare, hur många gånger har inte det hänt om man tänker efter ?
Vi lever ju för fan bara ett liv , hur svårt ska det vara att berätta för personen hur man känner ?
Det är ju bättre att bara göra en liten chansning och berätta hur allt ligger till , säga vad man verkligen tycker och tänker, så har man det gjort. Antingen får man positiv respons tillbaka eller helt enkelt en stor fet negativ reaktion som man verkligen inte väntat sig.Men då vet man hur allt ligger till.
Men nej då det vågar vi ju inte, då ska vi hellre gå och plåga oss själva, dag ut och dag in. Tills en dag då man kanske börjar småtjaffsa om någon sak, så man nästan skriker ut det för man har hållt inne det så länge och då blir det bara fel allt ihop istället.
Undra varför vi är så fega (eller de flesta är det då), vad är vi rädda för egentligen?
Jag vet faktiskt inte vad det jag är rädd för?
Man går ju bara runt och tänker överdrivet mycket hela tiden, tankarna bara snurrar runt, så man inte kan tänka klart.
Men nu har jag har bestämt mig för att jag ska försöka sluta upp med det, det vill säga,  jag ska verkligen bli ärlig, både mot mig själv och andra.  Eller jag är väldigt ärlig och lojal mot mina vänner (vissa kanske inte tycker det, men så är det ) men mot mig själv är det ju en helt annan sak. Mina vänner och familj går alltid före mig, jag vill att de ska ha de bättre än mig och jag gör verkligen allt för att det ska bli så. Men som sagt nu ska jag försöka bättra mig på den fronten, man tjänar på det i längden. Det minskar nog de sömnlösa nätterna en aning :) . Eller vad tror ni ?

Nej men usch, vad jag skriver på egentligen. Kanske ser ut som skitsnack för er , men för mig betyder det något.
Nu ska jag faktiskt sova, är riktigt trött. Har haft en sån här sentimental tänkar dag idag, då allt känns för jävligt och konstigt. Då det bara duger med musik och tankar och man blir sådär djup att varje låttext man hör tycks stämma in på sig själv och ens liv. Kanske ni med brukar ha?
Men som sagt nu ska jag sova i min stora vattensäng! =)

" If you love me
Won't you let me know?
So if you love me
Why'd you let me go? "