CHOCOBANANA!
-Nagasumi-san Nagasumi-san! ChocoBanana!
- Oh Great!
HAHAHAH xD Min humor. . . http://www.youtube.com/watch?v=qpi47qMAPt8
Idag har jag saknat dig jätte mycket.
Alla mina vänner som läser detta vet ju vem "Du" är, men jag vill ändå inte gå ut med nått namn. Det är bara dåligt gjort.
Men iallafall, jag var små tjurig på dig förra veckan, men i lördags vart jag så jävla förbannad på dig rent ut sagt.
Och varje gång jag har tänkt på dig nu den senaste veckan har jag bara blivit förbannad, förutom idag. För idag har jag verkligen saknat dig!
Men jag kan inte prata med dig , det är mest min stolthet som säger stopp.
Ska jag bara börja prata med dig för att jag saknar dig? Vad ska jag säga då liksom? Ska jag låtsas som ingenting och bara prata på om meningslösa saker och strunta i att du skiter i mig fullständigt och bara bryr dig om dig själv, förutom på fyllan då, för då kan du ju skicka ett sms eller ringa?
Eller förlåt !
Om jag blir förbannad på dig om vi pratar på msn och jag bara loggar ut, ja då kan du faktiskt skicka ett gulligt sms som gör mig glad.Men annars skiter du ju bara i mig och det är alltid jag som får höra av mig först, förutom när du har druckit då :)
Ska det behöva vara så, har jag frågat mig om och om igen om kvällarna. Och jag har kommit fram till ett nej. Jag pallar inte behöva sköta allt, dvs telefonsamtal, skriva först på msn, smöra för dig om du är på dåligt humör som inte har nått med mig att göra, men bara för att få dig glad, göra så att vi åker till varandra och bokstavligen behöva dra ur orden jag vill höra ur din mun, så jag ska känna mig uppskattad. Jag pallar inte det längre, för det känns ändå inte "äkta".
Visst jag vet hur du är och hur svårt du har och uttrycka dig osv, men ändå. Lite initiativ ska du väl klara av att ta själv, eller?
Visst nu är det fegt av mig att skriva det här och inte säga det till dig (iofs vet jag att du aldrig skulle läsa detta, men ändå). Men jag gör det för min egen del, jag vill hjälpa mig själv att inse hur läget verkligen ligger till mellan oss. Vi är för olika du och jag, och vi verkar vilja helt olika saker.
Men jag har verkligen försökt nu och jag vet att du har det med. 3 år fram och tillbaka.
Men det måste nog få ett slut nu, din och min lilla relation.
Jag vill verkligen inte detta, jag gillar verkligen dig hur mycket som helst, det går verkligen inte beskriva hur mycket jag gillar dig, har aldrig gillat en annan kille så mycket som dig. Har alltid jämnfört mina ex med dig och fått för mig att du verkligen är såååå mycket bättre på alla sätt och vis. Vilket du egentligen inte är om jag ska vara ärlig, haha.
Men som jag skrev innan, det måste ta ett slut nu, för jag vill det för min egen skull fast verkligen ändå inte.
Men inga kärlekshistorier slutar ju lyckligt, så är det ju bara om man tänker efter riktigt noga :).
- Oh Great!
HAHAHAH xD Min humor. . . http://www.youtube.com/watch?v=qpi47qMAPt8
Idag har jag saknat dig jätte mycket.
Alla mina vänner som läser detta vet ju vem "Du" är, men jag vill ändå inte gå ut med nått namn. Det är bara dåligt gjort.
Men iallafall, jag var små tjurig på dig förra veckan, men i lördags vart jag så jävla förbannad på dig rent ut sagt.
Och varje gång jag har tänkt på dig nu den senaste veckan har jag bara blivit förbannad, förutom idag. För idag har jag verkligen saknat dig!
Men jag kan inte prata med dig , det är mest min stolthet som säger stopp.
Ska jag bara börja prata med dig för att jag saknar dig? Vad ska jag säga då liksom? Ska jag låtsas som ingenting och bara prata på om meningslösa saker och strunta i att du skiter i mig fullständigt och bara bryr dig om dig själv, förutom på fyllan då, för då kan du ju skicka ett sms eller ringa?
Eller förlåt !
Om jag blir förbannad på dig om vi pratar på msn och jag bara loggar ut, ja då kan du faktiskt skicka ett gulligt sms som gör mig glad.Men annars skiter du ju bara i mig och det är alltid jag som får höra av mig först, förutom när du har druckit då :)
Ska det behöva vara så, har jag frågat mig om och om igen om kvällarna. Och jag har kommit fram till ett nej. Jag pallar inte behöva sköta allt, dvs telefonsamtal, skriva först på msn, smöra för dig om du är på dåligt humör som inte har nått med mig att göra, men bara för att få dig glad, göra så att vi åker till varandra och bokstavligen behöva dra ur orden jag vill höra ur din mun, så jag ska känna mig uppskattad. Jag pallar inte det längre, för det känns ändå inte "äkta".
Visst jag vet hur du är och hur svårt du har och uttrycka dig osv, men ändå. Lite initiativ ska du väl klara av att ta själv, eller?
Visst nu är det fegt av mig att skriva det här och inte säga det till dig (iofs vet jag att du aldrig skulle läsa detta, men ändå). Men jag gör det för min egen del, jag vill hjälpa mig själv att inse hur läget verkligen ligger till mellan oss. Vi är för olika du och jag, och vi verkar vilja helt olika saker.
Men jag har verkligen försökt nu och jag vet att du har det med. 3 år fram och tillbaka.
Men det måste nog få ett slut nu, din och min lilla relation.
Jag vill verkligen inte detta, jag gillar verkligen dig hur mycket som helst, det går verkligen inte beskriva hur mycket jag gillar dig, har aldrig gillat en annan kille så mycket som dig. Har alltid jämnfört mina ex med dig och fått för mig att du verkligen är såååå mycket bättre på alla sätt och vis. Vilket du egentligen inte är om jag ska vara ärlig, haha.
Men som jag skrev innan, det måste ta ett slut nu, för jag vill det för min egen skull fast verkligen ändå inte.
Men inga kärlekshistorier slutar ju lyckligt, så är det ju bara om man tänker efter riktigt noga :).
Kommentarer
Trackback
