Kära jultomten,
Jag önskar mig ett roligt jobb i julklapp med bra tider och bra arbetskamrater..Och en hund! Helst en miniatyrbullterrier men en standard går också bra även en bulldog. Men jag skulle inte tacka nej till en schäfer, ridgeback eller tollare heller :) Hoppas att valp + lydnandskurs ingår i valppaketet samt ett medlemskap på Halmstad brukshundsklubb ;)
vill ha begäret är stort,
Åhå, vad jag har snöat in på att skaffa miniatyr bullterrier igen.
Jag skulle så gärna vilja ha en liten bulle att arbeta & att gosa med..
"Jaha tänker ni, men Harry då och katten?"
Precis som de flesta katter så sköter Helma sig själv. Springer ute och ränner om dagarna (så länge det inte ösregnar) och ligger och sover eller gosar lite om kvällarna.
Vad beträffar Harryboysen så har han ;för det första världens sämsta bakben, han lider ju av patella luxation dvs att knäskålarna hoppar ur led.
Han har ju opererat ena benet två gånger för detta och det andra en gång. Han kommer aldrig att bli helt frisk eftersom att hans knäskålar är för grunda och hans ledband är förslappade, så jag kan inte gå så jättelånga promenader med honom, då han snabbt blir ganska så ansträngd av detta. Men han tror att han orkar mer än vad hans ben gör, så det är synd..Fick ju åka in akut till Slöinge djursjukhus för några veckor sedan då han blev akuthalt på ena benet, blev skiträdd och trodde att benet var totaltpajjat eftersom jag hade motionerat ganska mycket med honom tre dagar på rad innan detta hände. Dom kunde inte konstatera vad det var riktigt, men trodde att det var knät som hade lagt sig fel och inte hoppat tillbaka helt enkelt. Han fick smärtstillande och skulle ha en veckas vila. Det hjälpte väl lite, men han haltar lite då och då..
Dessutom har Harry noll motivation till träning, what so ever!
Godis & klickern funkar i 5 minuter och någon rolig leksak i 3 minuter. Sen när han väl känner att han har fått ut det han vill så lägger han sig. Så det är inte lätt att jobba med en sådan hund som varken får röra sig överdrivet mycket eller ens tycker det är kul att träna. Han vill helst ligga och snarka i ett hörn liksom. Och det tycker jag är såå tråkigt! Längtar efter att få arbeta med en hund igen!
När jag hade Ballen så gick jag både kurser på skolan med honom samt på brukshundsklubben i Mullsjö, och det var kalas kul, var verkligen min hobby! Ja, dom dagarna han skötte sig och vädret var ok villsäga ;)
Harry var ju förövrigt ett impulsköp. Försommaren 2009 tog jag med min mor till en Bullterrier Kennel uppe i Borlänge som jag tyckte verkade bra, dels för att lära känna rasen lite bättre samt att ev sätta mig på kö för en valp. Den kvinnan som hade kenneln födde upp både standard & miniatyr bullar och det gillade jag :)
(Min mamma var anti bullterrier innan vi for dit och drog slutsatsen att det var en "kamphund". Meeen det ändrades direkt efter vårt besök där). Jag blev ju förstås ännu mer såld på rasen och bokade upp mig på en valp, jag skulle ha förstatjing om den skulle födas någon hanvalp i kullen.
Dessvärre fick den tiken missfall och förlorade alla valparna som hon väntade, så det blev ingen bulle för mig.
Och eftersom jag var så inställd på att jag skulle skaffa en hund och blev helt förstörd efter att jag fick det beskedet så satte jag mig oich började kolla på blocket direkt. Hittade en annons om två pommepojkar och tänkte att jag kunde åka och kolla in den dära lilla bruna jycken, då det trots allt bara var några få mil bort.
Man ska inte åka och kolla på valp. Speciellt INTE på pomeranianvalpar! Blev ju förälskad i den lilla 700 grams minibjörnen direkt, var ju det sötaste jag hade sett i hela mitt liv! Så jag tingade honom direkt och hämtade han några dagar senare.
Han var förövrigt hemsk det första halvåret! Han vägrade bli rumsren och ville inte ha någon kontakt med någon alls människa eller hund alls. Han bet alla människor och var dum mot andra hundar, speciellt mot Dino.. Alla säger att bullterrier valpar är jobbiga, men dom slår inte Harry.Han var en liten djävul rent ut sagt. Men efter lite träning, eller ja, en hel del träning blev han världens bästa kokos björne! :D
Jag skulle så gärna vilja ha en liten bulle att arbeta & att gosa med..
"Jaha tänker ni, men Harry då och katten?"
Precis som de flesta katter så sköter Helma sig själv. Springer ute och ränner om dagarna (så länge det inte ösregnar) och ligger och sover eller gosar lite om kvällarna.
Vad beträffar Harryboysen så har han ;för det första världens sämsta bakben, han lider ju av patella luxation dvs att knäskålarna hoppar ur led.
Han har ju opererat ena benet två gånger för detta och det andra en gång. Han kommer aldrig att bli helt frisk eftersom att hans knäskålar är för grunda och hans ledband är förslappade, så jag kan inte gå så jättelånga promenader med honom, då han snabbt blir ganska så ansträngd av detta. Men han tror att han orkar mer än vad hans ben gör, så det är synd..Fick ju åka in akut till Slöinge djursjukhus för några veckor sedan då han blev akuthalt på ena benet, blev skiträdd och trodde att benet var totaltpajjat eftersom jag hade motionerat ganska mycket med honom tre dagar på rad innan detta hände. Dom kunde inte konstatera vad det var riktigt, men trodde att det var knät som hade lagt sig fel och inte hoppat tillbaka helt enkelt. Han fick smärtstillande och skulle ha en veckas vila. Det hjälpte väl lite, men han haltar lite då och då..
Dessutom har Harry noll motivation till träning, what so ever!
Godis & klickern funkar i 5 minuter och någon rolig leksak i 3 minuter. Sen när han väl känner att han har fått ut det han vill så lägger han sig. Så det är inte lätt att jobba med en sådan hund som varken får röra sig överdrivet mycket eller ens tycker det är kul att träna. Han vill helst ligga och snarka i ett hörn liksom. Och det tycker jag är såå tråkigt! Längtar efter att få arbeta med en hund igen!
När jag hade Ballen så gick jag både kurser på skolan med honom samt på brukshundsklubben i Mullsjö, och det var kalas kul, var verkligen min hobby! Ja, dom dagarna han skötte sig och vädret var ok villsäga ;)
Harry var ju förövrigt ett impulsköp. Försommaren 2009 tog jag med min mor till en Bullterrier Kennel uppe i Borlänge som jag tyckte verkade bra, dels för att lära känna rasen lite bättre samt att ev sätta mig på kö för en valp. Den kvinnan som hade kenneln födde upp både standard & miniatyr bullar och det gillade jag :)
(Min mamma var anti bullterrier innan vi for dit och drog slutsatsen att det var en "kamphund". Meeen det ändrades direkt efter vårt besök där). Jag blev ju förstås ännu mer såld på rasen och bokade upp mig på en valp, jag skulle ha förstatjing om den skulle födas någon hanvalp i kullen.
Dessvärre fick den tiken missfall och förlorade alla valparna som hon väntade, så det blev ingen bulle för mig.
Och eftersom jag var så inställd på att jag skulle skaffa en hund och blev helt förstörd efter att jag fick det beskedet så satte jag mig oich började kolla på blocket direkt. Hittade en annons om två pommepojkar och tänkte att jag kunde åka och kolla in den dära lilla bruna jycken, då det trots allt bara var några få mil bort.
Man ska inte åka och kolla på valp. Speciellt INTE på pomeranianvalpar! Blev ju förälskad i den lilla 700 grams minibjörnen direkt, var ju det sötaste jag hade sett i hela mitt liv! Så jag tingade honom direkt och hämtade han några dagar senare.
Han var förövrigt hemsk det första halvåret! Han vägrade bli rumsren och ville inte ha någon kontakt med någon alls människa eller hund alls. Han bet alla människor och var dum mot andra hundar, speciellt mot Dino.. Alla säger att bullterrier valpar är jobbiga, men dom slår inte Harry.Han var en liten djävul rent ut sagt. Men efter lite träning, eller ja, en hel del träning blev han världens bästa kokos björne! :D
Han är verkligen så snäll mot alla människor & djur, han har tålamod med både småbarn, jobbiga katter och valpar. Han är verkligen en superdunder mysig hund!
Men han är fortfarande ingen bullterrier...
Men han är fortfarande ingen bullterrier...
Så om någon vill ge mig en sisådär 15-20 lakan så jag köpa mig en liten bulle hade jag blivit glad!
När jag skaffar mig en sånhär liten goding så ska han heta Snobben, Harald eller Butler! Haha! :)
Detta är jag och lilla Humla, visst klär jag med en bullterrier?!
cross your fingers,
Jag ber till gud, alla änglar och andar.
SNÄLLA, INTE EN GÅNG TILL!!!
Jag är orolig och har magont..lite lipfärdig med....
Behövde bara skriva av mig, punkt.
SNÄLLA, INTE EN GÅNG TILL!!!
Jag är orolig och har magont..lite lipfärdig med....
Behövde bara skriva av mig, punkt.
life is so unfair,
Ja, vad mer kan man säga än att livet är så jäva orättvist!
Var flera år sedan vi umgicks men..
Nu kommer jag ihåg alla gånger som vi har festat ihop extra tydligt, och när du följde mig hem för att jag var mörkrädd och du gjorde allt för att få följa med in och "sova", haha :) Och sen självklart alla gånger som vi smsade in på småtimmarna. Nu kommer jag bära med mig detta som fina minnen för evigt..
Du var alltid så snäll mot mig och du försökte alltid charma mig, du var verkligen mullsjös stora solstråle. Jag kommer aldrig glömma dig!
Vila i frid! <3
Var flera år sedan vi umgicks men..
Nu kommer jag ihåg alla gånger som vi har festat ihop extra tydligt, och när du följde mig hem för att jag var mörkrädd och du gjorde allt för att få följa med in och "sova", haha :) Och sen självklart alla gånger som vi smsade in på småtimmarna. Nu kommer jag bära med mig detta som fina minnen för evigt..
Du var alltid så snäll mot mig och du försökte alltid charma mig, du var verkligen mullsjös stora solstråle. Jag kommer aldrig glömma dig!
Vila i frid! <3
Jag lider så himla mycket med dina närmsta vänner, din släkt och framför allt med dina barn och kvinnan i ditt liv. Skickar tusen tankar med kärlek & värme till er!
ang vargattacken i kolmården
Det har vart så himla mycket skriverier om denna "vargattack i kolmården" och jag har läst varenda artikel om det.
Och jag blir så TRÖTT på allt jävla skitsnack runt omkring det
Nu ska ju alla som har vart och hälsat på vargarna blivit "attackerade" och käkade på.
Det är fruktansvärt det som har hänt, men när man jobbar med vilda djur så är det en risk man får ta varje dag. Vare sig man jobbar med delfiner, elefanter eller vargar så finns det en risk varje gång man hanterar dom, och det är något djurskötarna ska ha i åtanke. Lite långt borta ibland, särskilt om man har flaskmatat och fött upp djuret, men det finns nog där i bakhuvudet någonstans.
Om man har sett något avsnitt av "Djursjukhuset" på 1:an, så ser man ju att de är ganska så medvetna om riskerna och säkerheten med djuren där på kolmården.
Jag ser denna olyckan som en arbetsplatsolycka, det händer dödsolyckor på flera arbeten i sverige flera gånger om året. Men just för att det är en varg som har gjort det så blir det förstorat till max. SÅKLART.
Bara för att en varg attackerar så borde den dödas och helst förbjudas helt i hela sverige. Men om man krockar med en lastbil i tjänst så låter man ju den fortsätta rulla? Borde mnan inte förbjuda alla lastbilar då också?
Finns hundra exempel till på vad som man borde förbjuda i samband med arbetsplatsolyckor..
MEN det som jag tycker är dåligt i denna situationen är det inte fanns någon som helst bevakning när kvinnan var i inhängnaden själv. Det är en stor brist på säkerheten. Man borde ha överbevakningskamera eller ha någon som står och bevakar allt utifrån. En walkietalkie kan ju inte göra allt för mycket i en attack.
Men, det är ju all personal medveten om nu, så det är ju ingen idé att jag predikar om det mer.
Jag tycker det idiotiskt att halva svenska befolkningen vill avliva alla vargarna i detta hägnet pga av detta. Jag antar att det är alfahanen alt. honan som har gjort utfallet till att börja med eftersom det är dom som står för jakten vanligtvis i en vildflock, men man kan inte bara ta bort dom sådär för då blir det extremt oroligt och problematiskt i flocken. Något jag däremot tycker är att man ska sluta ta emot besökare till dessa vargar, någonsin.
Det är skillnad på en vild vargflock och en vargflock som har blivit präglade på människor. En vild varg är rädd för människan och är skygg. För en människopräglad varg försvinner denna rädsla och i vissa fall ser dom människan som en slags varg.
Har flocken haft en såkallad "dålig" dag eller om det har vart oroligheter i flocken en längre tid, så borde man se ett utfall som ett faktum.
Jag har haft närkontakt med varg på kolmården en gång och det var absolut en av höjdpunkterna i mitt liv! Det var helt fantastiskt! Det är som att träffa på en förvildad jättehund. För dom är verkligen stora och grova och helt oförsiktiga. Och Deras kroppsspråk är så tydligt, hundars kroppsspråk är mycket svårare att läsa av.
Jag åkte ju dit på studieresa med klassen för att vi läste en etologikurs i samband med detta besöket, så att besöka vargarna var något vi gjorde mest i utbildningssyfte (fast jag tyckte det var det roligaste jag gjorde i under hela min skoltid).
Jag tror inte det är samma flock som vi besökte som gjorde denna attacken men iallafall..
Vi fick besöka vargarna i smågrupper i en halvtimme var. Och när vi först kom in i inhängnaden så sa djurskötaren att vi alla skulle ställa oss mot varsin sten eller träd för om vargarna vill hoppa upp och hälsa på oss så orkar vi aldrig att stå kvar på samma ställe. Och faller man till marken så kan dom se det som att man är underlägsen och kanske till och med är en svag individ, då kan de lätt ta en till ens "leksak". Först var de lite skygga men sen så var de bara rätt på och nosade och buffade på oss alla. En i min grupp var lite rädd (kan tillägga att hon var väldigt speciell av sig och man behövde alltid säga till henne 3 gånger extra för att hon skulle fatta något) och det kände ju vargarna med en gång så de hoppade och nosade och buffade på en henne och eftersom hon inte hade lyssnat och lutat sig mot någon så föll hon till marken. Hon tyckte det var jätteobehagligt och såg det som att de var aggresiva mot henne, men vi andra såg att det inte alls var så. De kände ju bara att hon var svag så att säga och då är det klart att de gav sig på henne. Mig hälsade de lite på men sen sket dom i mig ganska så snabbt.
Det jag vill ha sagt om detta är att alla som håller på och bölar för AB är okunniga i det här med kroppsspråk av varg. Arne weise böla ju som fan om det. MEN COME ON, han är fan hur gammal och svag som helst, klart dom hoppade på honom.!? Samma sak med den där tjejen som de hade hoppat och naffsat på, antagligen så var hon rädd och obekväm med det där mötet och det kände ju vargarna av direkt, så då går de på henne. Precis som de gjorde med min klasskompis som var rädd.
Dessutom får man inte ha på sig kläder som luktar annat djur tex hund, det kan trigga igång dom också som ni förstår.
Jag vill inte försvara vargarns beteende mot sin skötare, då det verkar ha kommit helt från ingenstans. Men som sagt, vargar är vilda och inte domesticerade som en hund är tex. Dessa vargar är bara präglade på människor vilket gör dom farligare egentligen eftersom dom blir orädda för människan.
Sluta bara upp med närkontakt med varg på kolmården och skaffa bättre säkerhet för djurvårdarna. Och om dom bestämmer sig för att fortsätta med närkontakten, låt bara folk som verkligen VILL träffa varg göra det, och släpp inte in rädda eller helt okunniga männsikor hos dem.
Och en sak till att tänka på.Vilda vargar i naturen går inte till attack mot människor eftersom de är för skygga för det. Visst går de på hundar och boskap men de gör björn med. Och det beror på att skogen försvinner allt mer och då försvinner deras föda, vilket medför att de söker sig inåt samhället för att hitta mat.
Ska vi ta bort alla vilda och farliga djur bara för att de följer sina naturliga instinkter?!
Ja men då får vi väl börja med alla djur som finns på savannen i afrika då :)
Och jag blir så TRÖTT på allt jävla skitsnack runt omkring det
Nu ska ju alla som har vart och hälsat på vargarna blivit "attackerade" och käkade på.
Det är fruktansvärt det som har hänt, men när man jobbar med vilda djur så är det en risk man får ta varje dag. Vare sig man jobbar med delfiner, elefanter eller vargar så finns det en risk varje gång man hanterar dom, och det är något djurskötarna ska ha i åtanke. Lite långt borta ibland, särskilt om man har flaskmatat och fött upp djuret, men det finns nog där i bakhuvudet någonstans.
Om man har sett något avsnitt av "Djursjukhuset" på 1:an, så ser man ju att de är ganska så medvetna om riskerna och säkerheten med djuren där på kolmården.
Jag ser denna olyckan som en arbetsplatsolycka, det händer dödsolyckor på flera arbeten i sverige flera gånger om året. Men just för att det är en varg som har gjort det så blir det förstorat till max. SÅKLART.
Bara för att en varg attackerar så borde den dödas och helst förbjudas helt i hela sverige. Men om man krockar med en lastbil i tjänst så låter man ju den fortsätta rulla? Borde mnan inte förbjuda alla lastbilar då också?
Finns hundra exempel till på vad som man borde förbjuda i samband med arbetsplatsolyckor..
MEN det som jag tycker är dåligt i denna situationen är det inte fanns någon som helst bevakning när kvinnan var i inhängnaden själv. Det är en stor brist på säkerheten. Man borde ha överbevakningskamera eller ha någon som står och bevakar allt utifrån. En walkietalkie kan ju inte göra allt för mycket i en attack.
Men, det är ju all personal medveten om nu, så det är ju ingen idé att jag predikar om det mer.
Jag tycker det idiotiskt att halva svenska befolkningen vill avliva alla vargarna i detta hägnet pga av detta. Jag antar att det är alfahanen alt. honan som har gjort utfallet till att börja med eftersom det är dom som står för jakten vanligtvis i en vildflock, men man kan inte bara ta bort dom sådär för då blir det extremt oroligt och problematiskt i flocken. Något jag däremot tycker är att man ska sluta ta emot besökare till dessa vargar, någonsin.
Det är skillnad på en vild vargflock och en vargflock som har blivit präglade på människor. En vild varg är rädd för människan och är skygg. För en människopräglad varg försvinner denna rädsla och i vissa fall ser dom människan som en slags varg.
Har flocken haft en såkallad "dålig" dag eller om det har vart oroligheter i flocken en längre tid, så borde man se ett utfall som ett faktum.
Jag har haft närkontakt med varg på kolmården en gång och det var absolut en av höjdpunkterna i mitt liv! Det var helt fantastiskt! Det är som att träffa på en förvildad jättehund. För dom är verkligen stora och grova och helt oförsiktiga. Och Deras kroppsspråk är så tydligt, hundars kroppsspråk är mycket svårare att läsa av.
Jag åkte ju dit på studieresa med klassen för att vi läste en etologikurs i samband med detta besöket, så att besöka vargarna var något vi gjorde mest i utbildningssyfte (fast jag tyckte det var det roligaste jag gjorde i under hela min skoltid).
Jag tror inte det är samma flock som vi besökte som gjorde denna attacken men iallafall..
Vi fick besöka vargarna i smågrupper i en halvtimme var. Och när vi först kom in i inhängnaden så sa djurskötaren att vi alla skulle ställa oss mot varsin sten eller träd för om vargarna vill hoppa upp och hälsa på oss så orkar vi aldrig att stå kvar på samma ställe. Och faller man till marken så kan dom se det som att man är underlägsen och kanske till och med är en svag individ, då kan de lätt ta en till ens "leksak". Först var de lite skygga men sen så var de bara rätt på och nosade och buffade på oss alla. En i min grupp var lite rädd (kan tillägga att hon var väldigt speciell av sig och man behövde alltid säga till henne 3 gånger extra för att hon skulle fatta något) och det kände ju vargarna med en gång så de hoppade och nosade och buffade på en henne och eftersom hon inte hade lyssnat och lutat sig mot någon så föll hon till marken. Hon tyckte det var jätteobehagligt och såg det som att de var aggresiva mot henne, men vi andra såg att det inte alls var så. De kände ju bara att hon var svag så att säga och då är det klart att de gav sig på henne. Mig hälsade de lite på men sen sket dom i mig ganska så snabbt.
Det jag vill ha sagt om detta är att alla som håller på och bölar för AB är okunniga i det här med kroppsspråk av varg. Arne weise böla ju som fan om det. MEN COME ON, han är fan hur gammal och svag som helst, klart dom hoppade på honom.!? Samma sak med den där tjejen som de hade hoppat och naffsat på, antagligen så var hon rädd och obekväm med det där mötet och det kände ju vargarna av direkt, så då går de på henne. Precis som de gjorde med min klasskompis som var rädd.
Dessutom får man inte ha på sig kläder som luktar annat djur tex hund, det kan trigga igång dom också som ni förstår.
Jag vill inte försvara vargarns beteende mot sin skötare, då det verkar ha kommit helt från ingenstans. Men som sagt, vargar är vilda och inte domesticerade som en hund är tex. Dessa vargar är bara präglade på människor vilket gör dom farligare egentligen eftersom dom blir orädda för människan.
Sluta bara upp med närkontakt med varg på kolmården och skaffa bättre säkerhet för djurvårdarna. Och om dom bestämmer sig för att fortsätta med närkontakten, låt bara folk som verkligen VILL träffa varg göra det, och släpp inte in rädda eller helt okunniga männsikor hos dem.
Och en sak till att tänka på.Vilda vargar i naturen går inte till attack mot människor eftersom de är för skygga för det. Visst går de på hundar och boskap men de gör björn med. Och det beror på att skogen försvinner allt mer och då försvinner deras föda, vilket medför att de söker sig inåt samhället för att hitta mat.
Ska vi ta bort alla vilda och farliga djur bara för att de följer sina naturliga instinkter?!
Ja men då får vi väl börja med alla djur som finns på savannen i afrika då :)
Midas hette denna sötnosen. Han var väldigt underlägsen i flocken och sååå kelig :)
Det "lilla" tassavtrycket på mitt ben :)
SÅ FINA!
I hate you,
Finns det något mer jag hatar förutom pedofiler, djurplågare och barnmisshandel så är det fan cancer.
Den lömska jävla parasiten söker upp oskyldiga och helt underbara människor och infekterar dom till max.
(Det känns som om han totalskiter i att hoppa in i människor som faktiskt inte har tillfört samhället och världen något bra utan bara elände. Man hör ju aldrig att massmödare och barnvåldtäcksmän får det? Eller hur?)
Cancern vill bara förstöra männsikorns liv med sin exictens, det är hans mål.
I bland lyckas man lura bort honom tack vare olika behandlingar och bli frisk ifrån honom! Men i vissa fall kommer han tillbaka och förstör ännu mer.
Och ja, i andra fall finns det liksom inte ens hopp när han väl har slått rot.
Cancer kan ju komma genom arv, genom andra sjukdomar och via saker som utvecklar honom som tex rökning & snusning.
Men det spelar liksom ingen roll varifrån han kommer och varför.
För man kan ALDRIG säga att någon människa borde skylla sig själv för sitt levende och att det var väntat att han skulle komma så personen borde skylla sig själv. Eller hur!!?
För cancern kommer enbart för att han vill förstöra människors liv oavsett orsak varför han hamnade där.
Vare sig det är ett barn eller en vuxen människa det handlar om så HATAR jag cancer och tycker verkligen att det är så orättvist och hemskt att någon ska behöva genomlida det.
Tycker forskningen borde gå lite mer framåt nu och hitta på mer botesätt.
Orsaken till varför jag skriver det här inlägget är för att det finns en människa som jag älskar och är väldigt fäst vid, och nu har den jävla cancern infekterat honom IGEN.
Och det gör så ont i mig att veta att han ska behöva genom lida allt det här helvetet en gång till.
Älskade älskade Farfar, du kommer att bli fri från skiten denna gången!
Jag kommer alltid finnas vid din sida eftersom du alltid har funnits vid min.
DU har;
* tagit med mig på hundövningar och tävlingar vilket jag älskade även om jag ibland tjurade för att jag frös,
*tagit med mig ut i skogen och berättat saker om naturen,
*med lite påminelse alltid försökt fira mig på mina födelsedagar med färska blommor och paket,
*gett mig min första klocka,
*tagit med mig och erica flera vintrar på raken så vi kunnat träffa våra kusiner lite oftare,
*alltid berättat massa saker du har vart med om när vi har åkt bil,
*alltid bjudit på tenor eller läkerol när vi har åkt bil så man har mått illa för att man har ätit så många på raken
* alltid bjudit på så god fika hemma hos dig
* haft världens roligaste trädgård med massa fruktbuskar och frukträd som man alltid älskat att springa runt i
*hjälpt mig med hundfrågor
*visat intresse i min skolgång, du kom och gärna och hälsade på när jag jobbade där
* alltid sagt vad du tycker, vare sig det gällde hur jag såg ut (när jag var punkare frågade du om jag skulle på maskerad, ha ha! Eller när jag hade septum piercing undrade du om jag hade blivit inspirerad av kossorna i skolan, haha! Men du säger ändå alltid allt med kärlek även om det kan tolkas fel ibland) eller om det var för att jag behövde hjälp med Balder.
*kört mig till tex jobbet när jag inte har vågat köra själv
* visat omtankte, du ringde mig minst en gång i veckan när jag var gravid för att kolla så att allt var bra med mig och bebisen i magen
*alltid skrytit om alla dina barnbarn
Ja, listan kan göras ännu längre men jag vill bara att alla ska förstå att han alltid har vart en superbra farfar och att cancern ska förlora greppet big time denna gången!
Den lömska jävla parasiten söker upp oskyldiga och helt underbara människor och infekterar dom till max.
(Det känns som om han totalskiter i att hoppa in i människor som faktiskt inte har tillfört samhället och världen något bra utan bara elände. Man hör ju aldrig att massmödare och barnvåldtäcksmän får det? Eller hur?)
Cancern vill bara förstöra männsikorns liv med sin exictens, det är hans mål.
I bland lyckas man lura bort honom tack vare olika behandlingar och bli frisk ifrån honom! Men i vissa fall kommer han tillbaka och förstör ännu mer.
Och ja, i andra fall finns det liksom inte ens hopp när han väl har slått rot.
Cancer kan ju komma genom arv, genom andra sjukdomar och via saker som utvecklar honom som tex rökning & snusning.
Men det spelar liksom ingen roll varifrån han kommer och varför.
För man kan ALDRIG säga att någon människa borde skylla sig själv för sitt levende och att det var väntat att han skulle komma så personen borde skylla sig själv. Eller hur!!?
För cancern kommer enbart för att han vill förstöra människors liv oavsett orsak varför han hamnade där.
Vare sig det är ett barn eller en vuxen människa det handlar om så HATAR jag cancer och tycker verkligen att det är så orättvist och hemskt att någon ska behöva genomlida det.
Tycker forskningen borde gå lite mer framåt nu och hitta på mer botesätt.
Orsaken till varför jag skriver det här inlägget är för att det finns en människa som jag älskar och är väldigt fäst vid, och nu har den jävla cancern infekterat honom IGEN.
Och det gör så ont i mig att veta att han ska behöva genom lida allt det här helvetet en gång till.
Älskade älskade Farfar, du kommer att bli fri från skiten denna gången!
Jag kommer alltid finnas vid din sida eftersom du alltid har funnits vid min.
DU har;
* tagit med mig på hundövningar och tävlingar vilket jag älskade även om jag ibland tjurade för att jag frös,
*tagit med mig ut i skogen och berättat saker om naturen,
*med lite påminelse alltid försökt fira mig på mina födelsedagar med färska blommor och paket,
*gett mig min första klocka,
*tagit med mig och erica flera vintrar på raken så vi kunnat träffa våra kusiner lite oftare,
*alltid berättat massa saker du har vart med om när vi har åkt bil,
*alltid bjudit på tenor eller läkerol när vi har åkt bil så man har mått illa för att man har ätit så många på raken
* alltid bjudit på så god fika hemma hos dig
* haft världens roligaste trädgård med massa fruktbuskar och frukträd som man alltid älskat att springa runt i
*hjälpt mig med hundfrågor
*visat intresse i min skolgång, du kom och gärna och hälsade på när jag jobbade där
* alltid sagt vad du tycker, vare sig det gällde hur jag såg ut (när jag var punkare frågade du om jag skulle på maskerad, ha ha! Eller när jag hade septum piercing undrade du om jag hade blivit inspirerad av kossorna i skolan, haha! Men du säger ändå alltid allt med kärlek även om det kan tolkas fel ibland) eller om det var för att jag behövde hjälp med Balder.
*kört mig till tex jobbet när jag inte har vågat köra själv
* visat omtankte, du ringde mig minst en gång i veckan när jag var gravid för att kolla så att allt var bra med mig och bebisen i magen
*alltid skrytit om alla dina barnbarn
Ja, listan kan göras ännu längre men jag vill bara att alla ska förstå att han alltid har vart en superbra farfar och att cancern ska förlora greppet big time denna gången!
what to do,
Jag vill klippa av mig håret. Erica tycker inte jag ska göra det.
Jag brukar få mina infall lika fort som en gris blinkar. Men nu är jag trött på mitt hår, kan inte göra nått med det förutom att sätta upp det i en tofs och hur HC är det!?
Men när jag väl har klippt av mig håret kommer jag säkert ångra mig till 100%.
Visst, hår växer ut igen. Men kul att se ut som ett pucko i typ 1 år.
Nej.
Såattee, jag är klyven..
WHAT TO DO THEN!?
Jag brukar få mina infall lika fort som en gris blinkar. Men nu är jag trött på mitt hår, kan inte göra nått med det förutom att sätta upp det i en tofs och hur HC är det!?
Men när jag väl har klippt av mig håret kommer jag säkert ångra mig till 100%.
Visst, hår växer ut igen. Men kul att se ut som ett pucko i typ 1 år.
Nej.
Såattee, jag är klyven..
WHAT TO DO THEN!?
Bangbangbang - vamanos,
Ge mig en riktigt varm vårdag, en uteservering, trevligt sällskap, en kall öl
och denna låten i högtalarna.
Give it to me baby!
och denna låten i högtalarna.
Give it to me baby!
Au Revoir Simone,
Play me a sad song
'Cause that’s what I want to hear
I want you to make me cry
I want to remember the places that we left
Lost to the mists of time
Min hjärna har gått in i någon slags okänslomässigkoma.
Jag kan inte känna nått, jag är helt tom inuti.
Jag ser hur alla andra bara gråter hela tiden och dom skriver en massa fint om dig eller lägger upp bilder på dig.
Jag kan inte gråta! Det går inte, min hjärna har stängt av mitt sörjade helt.
Känner mig helt psykisktstörd!
Jag bara skakade när jag fick reda på vad som hänt dig, var verkligen chockad! Efter det grät jag, sen blev jag arg, sen ledsen igen och sen blev jag bara tom.
Jag vill kunna gråta och sörja - men det går inte!
Tror min hjärna har kopplat bort att du faktiskt inte finns mer, ignorerar det helt enkelt. Varje gång jag ser en bild på dig, fylls jag av ännu mer tomhet och försöker få bort den så fort som möjligt.
Tycker det är jobbigt att se helt enkelt.
Jag vill kunna sörja dig! Men det känns ändå dumt att göra det på ett sätt, känns inte som att jag har rätt till det. Det är din familj, din släkt och dina allra närmsta vänner som ska göra det! Inte jag som du inte hade träffat på två år och bara haft lite ytlig kontakt med via fb efter det. Men sen när jag tänker efter igen, så känns det så självklart att jag ska göra det. För innan dess var vi ju bra vänner och vi spenderade mååånga dagar och kvällar ihop, vi bodde ju trots allt i samma hus i nästan hela sista året på gymnasiet. Kommer till och med ihåg sista gången vi sågs in i minsta detalj fast jag var full. Hade jag vetat att det var sista gången jag såg dig i livet hade jag aldrig låtit dig gå ifrån mig och Johanna..
Går bara runt som ett vrak här hemma.
Har inte kunnat göra något dom senaste dagarna. Förutom att lägga all min tid och energi på Lucas.
Idag lyckades jag iallafall med att dammsuga, damma, diska, plocka fram lite tomtar, tvätta lite och laga mat från grunden så att säga.
Umgicks med Jennie idag med och pratade ut lite med henne, tänkte att det kunde underlätta för mig då hon trots allt har varit med om samma sak.
Men inte har det släppt för det. Men det var som Jennie sa, det kommer att släppa när jag minst anar det antagligen.
Jag kan inte sova för när jag blundar ser jag bara dig.
Och när jag är vaken så tänker jag bara på dig.
Tror inte jag tillåter mig vara ledsen heller för att jag har Lucas. Jag kan inte vara ledsen inför mitt barn, spelar ingen roll att han är bebis. För han fattar ändå.
Äh, fan vad jag mumlar egentligen.
Personliga tankar som jag skriver på en blogg som hela världen kan läsa.
Men jag tycker detta är jobbigt och då måste jag skriva. Det har jag alltid gjort i jobbiga situationer,dessutom hittar inte min riktiga dagbok.
Men men..
Jag klarar mig. Det gör jag alltid.
Nu längtar jag bara efter jul så jag kan få krama om min familj och bara mysa med dom.
Att få frossa i massa god mat och äta godis tills tänderna gråter och magen gör revolt.
Men också att få prata och krama om mina vänner, både dom som sörjer och har det svårt nu men även ni andra som jag bara inte har sett på en lång lång tid <3
'Cause that’s what I want to hear
I want you to make me cry
I want to remember the places that we left
Lost to the mists of time
Min hjärna har gått in i någon slags okänslomässigkoma.
Jag kan inte känna nått, jag är helt tom inuti.
Jag ser hur alla andra bara gråter hela tiden och dom skriver en massa fint om dig eller lägger upp bilder på dig.
Jag kan inte gråta! Det går inte, min hjärna har stängt av mitt sörjade helt.
Känner mig helt psykisktstörd!
Jag bara skakade när jag fick reda på vad som hänt dig, var verkligen chockad! Efter det grät jag, sen blev jag arg, sen ledsen igen och sen blev jag bara tom.
Jag vill kunna gråta och sörja - men det går inte!
Tror min hjärna har kopplat bort att du faktiskt inte finns mer, ignorerar det helt enkelt. Varje gång jag ser en bild på dig, fylls jag av ännu mer tomhet och försöker få bort den så fort som möjligt.
Tycker det är jobbigt att se helt enkelt.
Jag vill kunna sörja dig! Men det känns ändå dumt att göra det på ett sätt, känns inte som att jag har rätt till det. Det är din familj, din släkt och dina allra närmsta vänner som ska göra det! Inte jag som du inte hade träffat på två år och bara haft lite ytlig kontakt med via fb efter det. Men sen när jag tänker efter igen, så känns det så självklart att jag ska göra det. För innan dess var vi ju bra vänner och vi spenderade mååånga dagar och kvällar ihop, vi bodde ju trots allt i samma hus i nästan hela sista året på gymnasiet. Kommer till och med ihåg sista gången vi sågs in i minsta detalj fast jag var full. Hade jag vetat att det var sista gången jag såg dig i livet hade jag aldrig låtit dig gå ifrån mig och Johanna..
Går bara runt som ett vrak här hemma.
Har inte kunnat göra något dom senaste dagarna. Förutom att lägga all min tid och energi på Lucas.
Idag lyckades jag iallafall med att dammsuga, damma, diska, plocka fram lite tomtar, tvätta lite och laga mat från grunden så att säga.
Umgicks med Jennie idag med och pratade ut lite med henne, tänkte att det kunde underlätta för mig då hon trots allt har varit med om samma sak.
Men inte har det släppt för det. Men det var som Jennie sa, det kommer att släppa när jag minst anar det antagligen.
Jag kan inte sova för när jag blundar ser jag bara dig.
Och när jag är vaken så tänker jag bara på dig.
Tror inte jag tillåter mig vara ledsen heller för att jag har Lucas. Jag kan inte vara ledsen inför mitt barn, spelar ingen roll att han är bebis. För han fattar ändå.
Äh, fan vad jag mumlar egentligen.
Personliga tankar som jag skriver på en blogg som hela världen kan läsa.
Men jag tycker detta är jobbigt och då måste jag skriva. Det har jag alltid gjort i jobbiga situationer,dessutom hittar inte min riktiga dagbok.
Men men..
Jag klarar mig. Det gör jag alltid.
Nu längtar jag bara efter jul så jag kan få krama om min familj och bara mysa med dom.
Att få frossa i massa god mat och äta godis tills tänderna gråter och magen gör revolt.
Men också att få prata och krama om mina vänner, både dom som sörjer och har det svårt nu men även ni andra som jag bara inte har sett på en lång lång tid <3
we can't cry the pain away,
Jag kan inte släppa Stefan Livs död.
Han är med i mina tankar hela tiden, eller hans familj är nog mest med i mina tankar hela tiden.
Jag har sett bilder från både minnescermonin i Ryssland och i Jönköping och det är verkligen så oerhört jävla hemskt! Man inser verkligen hur omtyckt denna man var.
När jag såg bilderna på hans två underbart fina söner i Kinnarps, så brast det helt för mig!
Två små barn ska inte behöva minsta sin pappa! Ens pappa ska bli minst nittio år och somna in sin säng när man själv är sådär sjuttio år. Inte dö 30 år gammal i nått så hemskt som en flygplanskrasch och efterlämna sig barn under 10 år! Men tyvärr så är livet så orättvist och blir aldrig som man har tänkt sig.
Jag har fällt så många tårar ikväll, eftersom jag lider så oerhört mycket med Stefans fru och barn. Jag sörjer verkligen med dem.
Hans bortgång har verkligen berört mig, fast jag inte ens kände honom. . . Men vissa personer fastnar man bara för, dom gör intryck.
Tycker iallafall att "Stefan dagen" var något otroligt fint och omtänksamt gjort. Samt hur fint alla tidningar skriver om honom och hur alla verkligen visar stöd och sörjer med Stefans familj och vänner.
Det måste kännas bra för alla som kände honom och förhoppningsvis hjälpa lite i en sån här otroligt tung sorg.
Vila i frid finaste Stefan
Alltid saknad - Aldrig glömd
Alla mina tankar och min kärlek
till familjen Liv.
Han är med i mina tankar hela tiden, eller hans familj är nog mest med i mina tankar hela tiden.
Jag har sett bilder från både minnescermonin i Ryssland och i Jönköping och det är verkligen så oerhört jävla hemskt! Man inser verkligen hur omtyckt denna man var.
När jag såg bilderna på hans två underbart fina söner i Kinnarps, så brast det helt för mig!
Två små barn ska inte behöva minsta sin pappa! Ens pappa ska bli minst nittio år och somna in sin säng när man själv är sådär sjuttio år. Inte dö 30 år gammal i nått så hemskt som en flygplanskrasch och efterlämna sig barn under 10 år! Men tyvärr så är livet så orättvist och blir aldrig som man har tänkt sig.
Jag har fällt så många tårar ikväll, eftersom jag lider så oerhört mycket med Stefans fru och barn. Jag sörjer verkligen med dem.
Hans bortgång har verkligen berört mig, fast jag inte ens kände honom. . . Men vissa personer fastnar man bara för, dom gör intryck.
Tycker iallafall att "Stefan dagen" var något otroligt fint och omtänksamt gjort. Samt hur fint alla tidningar skriver om honom och hur alla verkligen visar stöd och sörjer med Stefans familj och vänner.
Det måste kännas bra för alla som kände honom och förhoppningsvis hjälpa lite i en sån här otroligt tung sorg.
Vila i frid finaste Stefan
Alltid saknad - Aldrig glömd
Alla mina tankar och min kärlek
till familjen Liv.
It's hard.
Till dig och ingen annan.
Något av det jobbigaste jag vet är att sakna någon man verkligen tycker om och trivs ihop med.
Och just nu gör jag det..Saknar dig alltså. Fast det vet du ju redan..
Du skulle bara veta hur mycket hellre jag hade velat ligga jämte dig i din säng nu! :)
Fast att prata i telefon i en och en halv timma, det duger nästan lika bra det också! Eller iallafall än så länge.. ;)
Gillar förövrigt att du är så ärlig mot mig och säger vad du tycker, inte allt för ofta killar gör det..
Hoppas på att vi kan ses väldigt snart igen iallafall.
För detta känns så jävla rätt! :)
Jag må vara otroligt töntig som skrev detta i min blogg, då det egentligen är väldigt privat.
Men var bara tvungen att få ut lite känslor. Min riktiga dagbok är fullskriven, måste verkligen köpa en ny.
För detta funkar ju inte! ^^
/ emma
:)
What a great feeling i've got.
This feels so right! :)
